Jag är 32 år och känns som jag alltid väntar på att mitt liv ska starta.
jag har saker jag vill göra och jagar efter det med alltid är det saker som stopar mig.
Är det inte känslomässigt så är det ekonomiskt.
jag försöker göra något bra av situvatioen men sitter fast på samma ställe.

Så hur många år ska det ta för mig att vara nöjd med livet?
Förmodligen kommer det aldrig ske och varför lever jag då?
För att bara vänta på något som aldrig händer och aldrig kommer hända?

Det känns otroligt depprimerande att komma till insikt med att jag förmodlgien aldrig kommer vara nöjd med mitt liv då man måste i dagens samhälle förlita sig på andra för att komma ditt man vill.
För ett nytt jobb?
ja då är det tex andra som väljer om man får börja på det jobbet osv.
Ja man kan kämpa själv men på många aspekt är det andra som stopar en.

Jag vill försöka spara till en lägenhet nu.
med den inkomsten jag har nu kommer det ta ca 15 år.
Så när jag är 47 kan jag köpa en lägenhet.
efter det kanske skaffa familj då jag är 50?
Jag vill vara en ung pappa som får barn vid 30.

Ser ni hur detta inte går ihop?
Sedan säger folk att ålder bara är en siffra.
Så jag kan börja vara lycklig vid 60 och dra ut och resa mera och se världen då men kroppen klarar inte samma då?
Jag lever för kort tid och döden kommer ikapp mig sanrt känns det som.

Så nu existens minimum tills jag har min lägenhet.
Kommer bli tråkiga år framöver om jag inte får nytt jobb snart.

Välkommen åter till mitt liv.
Det suger...