Drar mig undan.

Bardisken, en fristad

Tankarna rusar. Min vän, min öl. Min fiende. Mina känslor.

Möt demonerna, välkomna demonerna? Kämpa demonerna? Stå emot demonerna?

Igen vet längre.

Jag vet minst. Men öl i handen och folk som bryr sig. Samt folk som inte bryr sig.

Jag är en i massan.

Ändå en utanför massan.

En som står ut.

Men ändå är jag som alla andra. För igen orkar idag bry sig om folk de inte känner.

Lyssnar på musiksom säger mer än ord. Känslor av instrument som får en att förstå mer än ord. Vad har då hänt med mänskligeten?
När ord är mindre förståligt än stråkar?