Idag är på ett sätt en bra dag. För det är inte de vanliga problemen och tankarna som gör mig nere.

Var och tränade idag. Ville sparka mitts och orkade inte slås emot npgon direkt.

Jag råka r skada en tränings kamrat endel och blev skakis. Så min motivation gick ned och jag kunde inte ta i mera.

Sedan saprring. Det jag verkligen inte ville idag.

Självklart sätter en tränare ihop mig med en som väger mycket mera och som alltid tar it.

Tänk testosteron överflödig ung kaxig kille.

Så han tar i halt vad han har och jag orkar inte bry mig. Tar smälar i huvudet och ger tillbaka med läta sparkar som nudar honom

En normal person borde väl sänka tempo då?
men nej. man blir bombad av full kraft.

Så jag struntade i att änns vara bra och gick och tog det.

Sedan efteråt säger tränaren att jag måste tagga till så jag SKA köra en rond till med honom.

Detta är någon jag inte gillar med att träna denna sporten ibland.

 det är så mycket sparring och ibland fungerar det bara inte.

Sedan är sparing så anurlunda emot en match.

Jag hade aldrig mött honom i en match som väger 30 kg mera.

Dock hade jag gjort det så kulle min taktig vara baka som bara den sedan hoppa in ett knä emot huvudet som knockar honom och går inte det backa fort så han inte når sedan sätta allt på ett kort och testa någon annan sådan teknik.

Vilket man inte kan göra i sparring direkt.

Så skit pass idag!

 

Sedan är jag rätt nere för det med min "bästa" vän igår.

Jag vill att hon ska tycka det är trevligt och se fram emot att träffa mig.

nu är jag en sådan börda att hon inte vill träffa mig.

Gör inte direkt så man känner sig omtyckt.

men som sagt jag har varid väldigt jobbig o hon har stått ut med mycket.

Jag har försöktta upp kontakten med henne och vara mera positiv och trevlig.

Hon säger att vi kan prata men inte ses.. För mig känns det som. Ja men när vi ses det är väl då vi pratar?
Så. ja. Jag har gjort mitt där. Jag kommer alltid stå vif hennes sida vad som än händer ( Hur var det där med att jag aldrig ger upp som sagt? )

Men jag kommer inte höra av mig till henne före hon gör det till mig nu. Nu har jag gjort mitt på den fronten så. Her move.

Är bjuden på hennes bröllop i maj. Får se om vi säger ett ord till varandra före det.

 

Sedan känns det en hel del som. Ja, jag trodde jag alltid kunde räkna med henne. men nu känns det som jag inte alls kan det.

Vilket är en sådan hård känsla då jag alltid tänkt på henne som den ända jag kan lita på vad som än händer mig. Så trodde jag hon skulle finnas för vi är bra vänner.

Men jag hade rätt fel där.

 

Så kvällens låt:
A light in the Dark - Alone