Då var det helg igen. Tankar och träning.

Så nu var det helg igen.
Gick upp vid ett tiden idag lördag.
Handlade lite och fixade nya löparskor.
Var skönt att komma ut en bit.

Men känns fortfarande så overkliget. Mitt ex har en ny pojkvän.
Här sitter jag med samma känslor för henne som första gågen jag träffade henne.
Som när vi gick in på en resturang som kompisar. Kysste henne där inne och det var magiskt. Vi gick ut ur den resturangen som ett par. Även fast vi inte sagt det till varandra än.
Men här sitter jag med de känslorna och minnena.
Hon. Hon har en ny och har dem känslorna för någon annan och jag är lämnad kvar och är nere som vanligt.
Hon kanske går hand i hand med honom nu och ler och är lycklig.
Jag sitter här och skriver och är ledsen.
Jag är bortglömd för henne. Jag var inte den i hennes liv. det gick enkelt att byta ut mig tydligen.
 
Men har märkt att det finns folk i min närhet som verkligen bryr sig.
hade någon frågat mig 6 månader sedan hade jag sagt att igen jävel bryr sig.
Nu är jag oerhört tacksam för visa folk.
 
Går ut och äter lunch med en kompis som har mycket at stå i. Att hon orkar med mig är ett under och en väldigt fin uppoffring jag någon dag vill gengälda.
 
En annan kompis pratar med mig ofta och idag bjöd med mig på klättring. jag är jätte tacksam bar aför frågan. Även fast jag inte hängde med pga ska snart laga mat och klockan börrjar bli sent på eftermiddagen och ska ändå ut ikväll.
Skulle bli för stressat.

Sedan min gamla klubb. jag var där igår igen och tränade. Hade ångest före passet om mitt ex skulle dyka upp. hade hon det eller ser jag henne där kommer jag dra direkt därifrån och rusa ut och säkert må skit.
Men hon var inte där igår.
Pratade med några gamla tränare.
De säger också. "Du var här först klart du ska vara här."
Alla där är glada att se mig igen. Det känns som bästa stället på planeten samt det var ett så bra pass igår av en av mina gamla tränings kompisar. Snacka med honom var också väldigt kul. Samt att jag tränade riktigt bra och allt gick perfekt.
Finns egentligen inte ord nog att beskriva vad huvudtränaren och andra tränare och andra tränings kamrater på den klubben har gjort för mig i mitt liv.
SKulle på något sätt vilja visa min uppskattning till den klubben på något sätt.
jag vet inte hur. Skriva ett brev? En bild \ tavla på mig med text och saker känns lite överflödigt. Jag vet inte hur jag ska kuna återbetala den klubben nog.

Kommentera här: