Jag har haft en hel del positiva tankar.
Känns så skönt att vara tillbaka på gamla kluben.
är mindre depprimerad. Dricker mindre.
Ser ljusare på livet.

Jag har fixat visum inför resan osv.

Min psykolog sa till mig att man måste möta sina dåliga känslor och sorg så kommer det då någon gång ta slut. Det kanske är sant. Men jag undrar. Hur mycket sorg kan det egentligen finnas i en person som mig?
Känns som det jag har känt under så lång tid är något som kan mäta sig i oändlighet. Men det ser ljusare ut så kasnke stämmer.
Sedan så sa min kompis. det är bara jag som kan bestämma om jag ska må dåligt.
Han sa typ.
Är hon verkligen värd att må dåligt över?
ÄrAlla säger släpp det.
Jag kanske kan det på ett sätt nu.
Även fast jag för ca 10 min sedan sakdnade mitt ex väldigt mycket.
Som sagt jag går två steg fram och ett bakåt.
Tänkte på Tomas Ledins låt och textraden: Vad gör du nuförtiden, varför hör du aldrig av dig? Det var länge sedan vi sågs. Det var de första ord hon sa. När vi sprang påvarandra ute på stan tidigare idag.

Typ Vad skulle jag säga till henne om man sprang på henne om 5 eller 10 år?
Skulle det hända idag skulle jag vända utan att säga ett ord. Skulle göra för ont att änns vara i närheten av henne.

Med det åt sidan. 
Dejten i helgen gck bra så ska träffa den tjejen på söndag igen :D
Något ljust på denna bloggen.. Yey!!

Annars så går tränigen fram. Dock idag måde jag inte bra på något sätt. Jag är hit och ditt så tränar inte idag. Även fast jag vill \ borde så är det något i mig som bara inte kunde gå ditt. Även fast jag älskar att vara på den klubben. Just DEN klubben med stort D.
Var där igår och tränade i alla fall och det var väldigt skönt. Den kärleken och motagandet jag har fått därifrån är något som inte går att beskriva i ord.

Idag är det iskalt och snöstorm så en filt. Värmeljus och atmosfärisk black metal är något som passar. Borde läsa och meditera med.