Hum jag skrev nyss här.
Men har suttit och kollat på thailändska musik videos och alla är ju typ om olycklig kärlek o förhållanden som krossas som glas i små bitar.
Det är ett väldigt känslosamt folk som turister inte ser.

Men självklart saknar jag henne.
Henne med stort H.
The one.

Alla minnen som är bra som flödar över en som floder.
Hur kunde det gå såhär?
Är det inte den frågan jag har frågat i över ett år utan svar nu?

var hon ledsen den dagen och dagen efter allt gick som det gick?
Eller var hon bara lättad och glad att allt var över?
Säkert svar jag aldrig får.
Jag hoppas hon var det.
Jag hoppas att hon brydde sig.
Nu sitter man här igen. Över 12 på natten. Borde sova. Jobbar snart.

Men saknaden är som vanligt för stor och känns fortfarande som en kniv i hjärtat på en.

 

Vem finns och snacka med en kväll som denna?
Igen. Därför jag har denna bloggen. 

För att prata med mig själv?
Ser mitt ex i minatankar gå här hemma och vad jag skulle vilja känna hennes kram nu och bara se hennes leende.

Men ja... Never going to happen..Aldrig mer...Shit den tanken dödar mig så mycket...