Har vi alla en mask hela tiden?
Idag har jag inte gjort ett skit. Förutom att tänka.

Jag har gått mellan sängen, soffan och balkongen. I min ensamhet. Druckit vin, öl, rom. Ville göra något festligt så hade mini ost bricka för mig själv.

Tyvärr igen att dela den med.

Har småsnackat lite på messenger med några personer.

De har igen aning om hur min dag har sätt ut. Hur extremt nere och ensam jag har känt mig hela dagen.

Men å andra sidan. Ingen har frågat mig egentligen hur jag mår och vad jag har gjort.

Vi lever i det samhället idag. ( Eller bara igen som direkt bryr sig om mig? )

Hur som helst. Folk idag bryr sig inte mycket. Jag hoppas och tror jag gör det om folk.

Men börjar nå den punkten. Jag orkar inte ta upp konversationer. Söka folk, ge mer av mig själv och få lite tillbaka.

Dock så finns det visa guldklimpar som kanske inte hör av sig men som står ut med mig och pratar när jag behöver det. Men orkar inte tunga ned deras dagar allt för mycket. De har säkert sina egna issues och behöver inte mig mer att tynga ned dem.

Idag har det varit en stor bedrift för mig att orka gå till affären. Att skriva till folk på messenger med. Orkar knapt det mera. Ringa ska vi inte tala om.

Kollade igenom gamla fighter magazine på mig idag. Personen då jämfört med nu är natt och dag i skillnad. Då, Sveriges bästa thaiboxare och tränade och var bra? Kanske man säger?

Nu en person som inte orkar gå till affären nästan och de dagar jag förut skulle glatt dragit ut och sprungit. Sitter jag och stirrar ut i tomhet och dricker alkohol för att få bort smärta och ångest.